City Waste?

Av schaktmassor och rivna hus... Med detta bidrag till Bokmässans arkitekttävling 2023 för en paviljong med tema staden ville jag visa hur vi kan använda schaktmassor från staden som byggnadsmaterial istället för att deponera dem samt uppmärksamma det ohållbara rivandet av fullt fungerande hus. Min förslagna paviljong av rammed earth-väggar och dörrar från rivna hus tilldelades en delad andraplats bland ca 30 tävlande av juryn bestående av Gert Wingårdh, Björn Siesjö, Frida Edman och Linnéa Andersson. När städer byggs blir det ofta stora mängder schaktmassor som måste grävas upp och transporteras bort. I Göteborg består stora delar av schaktmassorna av lera. I stället för att göra sig av med leran kan den faktiskt användas som ett bärande byggnadsmaterial. Rammed earth, eller stamplera, är en teknik som har använts historiskt och som nu är på god väg tillbaka i centrala Europa. Denna teknik går ut på att jord med ca 30 % lera, 10 % vatten och resten sand, grus och sten kompakteras i lager efter lager. På så vis kan en vägg byggas upp inuti en form. Efter några veckor i rumstemperatur har väggen torkat och fått tillräcklig bärighet för konstruktioner i flervåningshus. Utöver det unika uttrycket har väggarna dessutom mycket goda egenskaper när det kommer till värmelagring, fuktbuffring, akustik och brandskydd. Eftersom materialet inte behöver brännas är det också väldigt bra ur hållbarhetssynpunkt. Jorden förändras alltså inte kemiskt under tillverkningen till rammed earth, därför går det också bra att krossa väggarna och tillföra vatten och sen återanvända jorden i en ny konstruktion. I det här förslaget används rammed earth-väggar av varierande höjd som kan justeras efter förutsättningar på mässområdet för att styra avskärmning och insyn. De lägsta väggarna fungerar även som sittbänkar för att ge plats till fler åhörare. Väggarna av rammed earth kan prefabriceras på pallar som kan ställas på plats med en pallyftare. Väggarna av lera varvas med öppna dörrar som välkomnar åhörare att delta och komma in och lyssna på presentationerna som sker i paviljongen. Men dörrarna är inte nytillverkade. Nyligen har Kjellbergska Gymnasiets stora och välskötta skolbyggnad från 1935 intill Götaplatsen i Göteborg rivits för att ge plats åt nya byggnader. Dörrar från rivna hus likt detta var tänkt att användas i det här förslaget för att uppmärksamma och ifrågasätta rivningar av fullt fungerande hus när vi befinner oss mitt i en klimatkris. Dörrarna blir också som minnen från husen som inte längre finns, men även från människorna från olika platser och samhällsklasser som har passerat genom dörrarna eller bott innanför dem. Därigenom får dörrarna också en koppling till stadens kultur. Dörrarna i visualiseringarna är 3D-skannade från befintliga hus i Göteborg.